En dag hände det ... del 1

Ja, en dag i början av mars 2010 hände, det jag inte ville skulle hända.
Det var faktiskt den 1 mars för att vara exakt. Då hamnade jag på sjukhus efter att ha på tok för höga blodsocker värden, 32,4 är alldeles för högt det ska ligga omkring 5,0 inte högre än 5,4. (Normala värden är före mat 4 - 6 och efter mat 6 - 8.)
Visste ju att jag låg högt med blodsockret och reglerade det med maten, till en dag då det hände. Tappade kontrollen liksom på någotvis. Jag hade ju börjat träna och gått ned i vikt, trodde i min enfald att allt var OK.
Ska försöka återge mina upplevelser omkring det hela ....

Det hela började någon gång i januari, februari, efter en lång tids förkylning med halsont, som började släppa och ge med sig. Efter denna förkylning var jag ovanligt torr i munnen och halsen började sörpa i mig massor av vatten för att slippa känna mig som "Saharas öken" i halsen. Tandläkaren som jag även besökte under denna tid rekommenderade en tablett för att få igång saliv tillförseln.
Men efter X-antal veckor och det inte hände något. Förstod jag att något inte stod rätt till, det var andra tecken som gjorde att jag sökte mig till vårdcentralen där jag alltid gått tidigare på kontroller för mitt blodsocker. Väl där tog de en massa blodprover på långtidssocker och korttidssocker.
Långtidssockret ska helst ligga på 5,0 och kortidssockret är ju olika eftersom före mat kan det vara lågt 4,3 och efter matintag blir det ju högre, beroende på vad man stoppar i sig. Eftersom vi är olika individer så kan ju faktiskt detta variera något från person till person.
Deras mätmaskiner gick inte att avläsa så högt var sockervärdena. De tog andra prover på mitt blod för att se om det hade blidats gaser som gör att man hamnar i koma om de är höga. Det visade sig att det hade jag inte tack och lov. Så det var bara att ta sig till akuten snarast möjligt.

Väl där hamnade jag på en bår och fem - sex sköterskor som frågade en massa samtidigt som, en skrev, någon annan tog prover, en tredja tog EKG, någon kollade om jag hade några sår på armar och ben. Jag fattade ingenting och förstod väl inte hur allvarligt det egentligen var. Låg kvar på akuten i flera timmar och där gav de mig flera påsar med koksaltlösning för att tunna ut blodet.
Som sagt jag hamnade på sjukhuset, där blev jag kvar en tid. Jag skulle ju helt plötsligt lära mig att stick mig själv i fingret för att kontrollera mig hur jag låg till och det var ju inte bara en gång per dag utan före och efter varje måltid, frukost, lunch och middag. Sticket i fingret skulle jag göra 1½ - 2 timmar efter måltiden. Att komma ihåg att skriva upp alla värden i en dagbok var oxå livsviktigt både före och efter måltid skulle skrivas in.

Till detta skulle jag oxå lära mig att ta spruta i magen på mig själv. Det var nog det värsta, känslan att sticka nålen i magen var inget jag var bra på i början, sköterskorna blev lite sura på mig eftersom jag var så feg. Men vi är ju alla barn i början. Vissa dagar även idag kan göra jävligt ont plus att jag får en himla massa blåmärken efter sticken. Så gå i bikini slutade jag med rätt snabbt.

Fortsättning följer ....
Take care out there ... ღ LottaM ...ღ

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: