Ångest, Ångest, Ångest ...

Nu har vi avverkat första advent, alltid lika kul att få plocka fram dessa saker.
Idag är det måndag och en fruktansvärd ångest har gripit tag i mig och vill inte riktigt släppa taget, hur jag än gör för att värja mig.
Den stora, stora klump som sitter som en fotboll i mitt bröst och inte vill försvinna. Känslan av att inte orka med sig själv tynger ned mig.
Plockat med tusen olika saker för att komma på bättre tankar, men icke sa nicke. Ett sista desperat försök är att skriva av mig ångesten.
Tyvärr i skrivande stund känns det bara värre än värst.
November mörkret har alltid varit haft en dålig inverkan på mig.
Det är väl bara att låta tårarna få sitt och se om det hjälper.

Återkommer ....
Har nu suttit och pratat med maken så allt känns lite bättre. Men när man inte vet själv förstår varför jag får sådana här ångestattaker.
ღ LottaM ...ღ

BloggRegistret.se

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

5 kommentarer:

Anette sa...

Åh Lotta! Du är precis som min mamma.......de där symptomen känner jag väl igen. Hoppas det släpper snart. Många kramar från Anette

ormbunke sa...

Nu vet jag inte vad du har ångest för men för min egen del blir det alltid så här inför julen. Man har väl det i sig att det skall fixas och donas.
Jag läser på många bloggar att de börjar ganska tidigt men jag försöker numera att ta det lugnt och göra det jag tycker är roligt och inte ställa några krav på mig själv för jag vet att andra inte gör det på mig..Försök koppla av och gör något du gillar mest. Ha de gott Anita

LottaM ..ღ sa...

Tack för era kommentarer. Om jag själv visste vad jag hade ångest för hade det varit mycke lättare. Men nu vet jag inte vad det är som tynger mig.
Ska lägga mig och sova så får vi se om jag blir bättre.
Tack än en gång för er omtanke om mig.
Kram ....

Petit Eyekiss sa...

Ångesten är ett elakt spöke som dyker upp när som helst och utan anledning, hoppas att du kan sova i natt, så kanske du kan leda tankarna åt ett annat håll i morgon.
Tänker på dig!

Kadermo sa...

Stor kram, upptäckte själv att jag satt i svarta hålet jag också. Brukar försöka nonchalera det och leva som vanligt, men med sänkta krav. Så sjunker allt jobbigt undan efter ett tag. Men det är jobbigt nu. Delar med mig en stor, varm kram i alla fall.