Dagboksblad från USA

Julafton - Lördag 24 december 2005.
Idag skulle jag vilja vara hemma i Sverige och fira julafton
med våra kära döttrar och vårt underbara lilla barnbarn.
Men så blev det inte i år utan vi får se vad som händer i dagarna
framöver. Julen som betyder så mycket för mig och maken.
Framför allt för mig. Det är den största helgen när alla umgås med varandra.


Julaftons morgon vaknade vi upp i Connecticut klockan sju, eller kanske klockan var mindre (6 - ½7) kommer inte ihåg. Efter alla morgon bestyr och intagen frukost tog vi en sväng ned till byn eller samhället Kent och tittade. Det är bara en gata genom byn, samhället. Men en så typiskt amerikansk liten småstad i jultid med allehanda juldekorationer, girlanger hängandes i gatlycktorna.
Vi fick reda på att där bor Henry Kissinger och en del andra kända personer, skådespelare. Kusinens dotter som jobbade som florist hade varit dit med leveranser av blommor flera gånger. Även vår prins Carl–Filip har visst gått på internatskola där. Vi for fram till skolan och tittade inget märkvärdigt utan en helt vanlig skola så som en internatskola ser ut på utsidan röd tegelbyggnad. Själva samhället eller byn var ett mysigt litet ställe.

Senare på kvällen for vi ned till den lilla kyrkan för att höra på en amerikansk julandakten, det finns faktiskt två kyrkor intill varandra de är för de olika troende. Prästen blev så glad när han hörde jag (maken var inte med till kyrkan)var från Sverige för hans förfäder kom ursprungligen där ifrån. Han bad mig prata på svenska och önska honom God Jul vilket jag gjorde.
Vi hjälptes åt att fixa fram all maten. Det var julskinka, sylta, leverpastej, Janssons frestelse, julmust, m m. Detta hade hon inhandlat på IKEA och beställt hos en tysk handlare och en del som hon fått sig tillsänt från Sverige. Hon ville verkligen att vi skulle få en så svensk jul som möjligt. Efter maten gick alla och lade sig.
Det blev ingen julklapps utdelning. Inte ens en stund av gemenskap tillsammans på kvällen. var och en gick in på sina rum för att titta på TV. Där satt jag och maken med långa näsor, kusinen kände sig också besviken för vår skull att det inte blev en julafton så som vi är vana att fira, men så är det bara.
NEJ, nästa år blir det julfirande hemma i Sverige hos våra nära och kära.


Juldagen - Söndag 25 december 2005

Vaknade av att alla var uppstigna och det var ett fasligt tjattrande. Klockan visade på ½7. Blev ju nyfiken och undrade vad de höll på med, javisst jul
klapparna skulle ju delas ut. Det är idag som de har sin julklappsutdelning.
Kors i jösse namn när jag kom ned, papper överallt och de var i full färd med att dela ut klapparna. Svårt för att tro dessa är tjejer är i tonåren.
Av kusinen fick jag lite kroppsvårds artiklar. Tillsammans fick vi te i olika paket,
juldekoration att hänga i granen, väckarklocka och maken fick en halsduk av kusinen. Hon har ett gott hjärta och vill alla väl.

Efter utdelningen av klapparna drack vi en koppkaffe och åt en underbart god julstubbe (chokladtårta) då kom besvikelsen och jag kände en otrolig hemlängtan. Detta var verkligen en annorlunda jul. Mot vad vi var vana vid.
Det var den konstigaste jul jag varit med om under mina 54 år. Men som jag sagt tidigare man får ta seden dit man kommer.
Nästa år vill jag definitivt åka hem till Sverige, för då är barnbarnet över året och det är då han är med lite mer och förstår bättre vad julen är. Leker med alla snören och allt papper.
Som sagt en händelserik och definitivt en annorlunda jul som vi har fått uppleva. Kan nog vara bra både för maken och mig att få prövat på något annat.

Ja detta var en del av ett annat liv.

♥Det blir roligare att kommentera Dig, om Du kommenterar mig!♥

BloggRegistret.se


Andra som bloggar med , , , , , , http://intressant.se/intressant

Inga kommentarer: